kognition.

The progress of denial is to live like someone else
And wearing someone else's clothes
Trying to be someone you never were
But forgetting everything that you are

Another objective
Another perspective
Selling some time
Just to spare a dime

Suffocating though you're free
Trying to be what you can't see
Absorbing all of the latest news
And living everyday with other point of views
Need to reach the goal to what you aren't
But seeing things that you've never seen before

The mirror's the same though the reflection's shifting
You're just worth everything that you are
And you're giving orders to people as lost as you
But how well do you co-operate if your the one in charge?

You're  seeing, you're  screaming
Nowhere land is so confusing
You're seeking and speaking
It's dead hands you're using

What you are is what you will be
And what you will become is the monster you became

Worst part is, the way of this

You thought you would be different, but you ended up the same.
You lost the struggle, and you're the only one to blame

© kognition -2011-

Det vackraste jag ser,
är det finaste jag någonsin sett
Du är som vackrast när du ler,
jag har sagt det förr men nu har jag rätt

Du är vackrast ihop med mig,
för vi kompletterar varandra perfekt.
Det vackraste med dig,
är att du på nytt mitt hjärta väckt.

Det finaste du är,
behöver inte sägas men jag säger det ändå.
Du är så vacker, from och skär,
hos dig vill man drunkna i dina ögon, blå.

Hos dig kan jag va nära,
utan att vi ens tar på varann.
Du är som svar på all min lära,
du har visat mig hur man lever som man.

Åh, jag ville inte leta,
men jag fann ändå.
Jag trodde att arbeta,
var bättre än att få.

Det finaste jag vet,
är att vakna hos dig med ditt hår på mitt bröst.
Det finns en verklighet,
det hör man i din vilja och i din röst.

Det vackraste du har,
är din egen självkänsla, din respekt och din gång.
Vad som finns till ditt försvar?
Det är mina ord, mina charm och min sång.

Vi är det vackraste som finns,
dagar har blivit veckor och vi är dem vilda.
Jag ser dig utan min lins,
för du har en aura som belyser min värld, Mathilda.

© kognition. -2011-

Det var höst runtom stan. Han hade precis avslutat ett liv.
Han hade en ny plan. Full av nya alternativ.
Han skulle söka sina rötter, och börja om från noll.
Han stålsatte sina fötter och försvann utom synhåll.
Han gick in i första bästa bar.
Som om det var en del utav hans självförsvar.

Glömma allt förflutet och börja om.
Svepte han en whiskey och sköljde med rom.
Sedan ut på gatan när krogen var stängd.
Såg han nu världen,lite mer befängd.
Och fylld av sorgsenhet och ensam i en dimma.
Mötte någon med ögon som kunde glimma.

För där stod hon framför honom i sin vackraste dress.
En klänning så vit som nyfallen snö.
Och runt dem fanns människor i bitter storstadsstress.
Dem cirkulerade runt i vanlig miljö.
Han förstod inte alls vad som hade hänt.
men han hade hade redan glömt allt som han tidigare hade känt.

Stjärnorna lyste fast himlen var blå.
och solen väntade bakom månens ridå.
Deras läppar möttes och brann,
och det kom ett stjärnfall som blinka, och försvann,
men stjärnorna lyste i hennes blick,
han försökte koncentrera sig så gott som det gick,

Han presenterade sig och sa sitt namn,
och runt hennes midja la han en arm.
Hon sa hon var Linette ifrån Köpenhamn,
och att hon var helt fast i hans charm.
Hon ville bara falla i hans famn,
men nöjde sig med armen runt sin barm.

De båda gick ner på stan,
genade över en fotbollsplan.
Slog sig ner på en bänk,
tog ett smycka ifrån sin guldkedjelänk.
Och han sa: Nästa gång vi möts,
kommer jag aldrig ångra att den bröts".

© kognition. -2011-

Ditt bord är täckt av aska och fyllt av tömda glas
Och en och annan flaska vittnar; här har vart kalas.
Det är en utslocknad natt, en efterfest på tu man hand.
Vi delar en och annan slatt. Det blir så här ibland.
För här bor du Alexandra, men här bor också den
Du lovat; han och inga andra, och den mannen är min vän.
Han däcka för en timme sen. Han orka inte ända hit.
Han lämna mig sin, trogne vän, med sin flickvän och tillit.
Det borde vara lugnt. Borde inte vara någon fara
Han förtjänar att sova tryggt och tungt. Så här brukar det vara.

Men jag ser att nånting händer, att nåt förbjudet sker.
Det syns när ciggen tänder, och särskilt när du ler.

Här tänder du din blick och dina händer börjar vandra.
Här sover han I rummet nästintill.
Det började så fort han gick. Vad vill du Alexandra?
Jag frågar dig: Vad är det du vill?

Vill du fly med mig Alexandra?
Allt du har kan va' borta i ett andetag.
Om du flyr Alexandra.
Förvandlar "ni" till "du och jag".

Jag fryser där jag sitter, jag är stel av iskall svett.
Du svarar med ett fnitter vid mitt; "det här är inte rätt".
Du säger inget, inte ett ord men dina nakna tår.
De smyger fram under erat bord och mina vader når.
I fönstret brinner månen vit, likt dig tränger sig på.
Min mun viskar: "Kom hit, kom hit!" men samvetet skriker gå.
Du får inte! Sitt kvar! Sitt kvar! Sitt kvar där på din stol!
Jag blundar när jag hör du drar blixtlåset på din läder kjol.
Rummets cirklar rubbas. Jag hör dina andetag.
Tankens skärpa trubbas. Jag är törstig, jag är svag.
Du tvingar mig från allt förnuft, ett omöjligt dilemma.
Din doft förbränner rummets luft, och köttet får bestämma.

Så står du plötsligt naken där min hals vägrar att skrika.
Ordet "nej" sitter fast I mina lungor.
Du är så ljuvligt vit och svart och skär. Jag faller jag ger vika.
Månen skrattar, och nu dansar våra tungor.

Och du flyr Alexandra.
Allt du har förbränns I ett andetag.
När du flyr Alexandra.
Förvandlar "ni" till "du och jag".

Men vi måste åter vakna, och det blir I erat kök.
Där vi ligger bleka, nakna. Och hostar efter rök.
Våra blickar flyr varandra. Det är skuld och det är kallt.
Det är över, Alexandra. That's it! Det här var allt.
Han sover ännu stilla, ännu vet han ingenting.
Luften smakar illa och tanken går I ring.

Det känns som jag vill gråta. Gråta eller spy.
Han kommer aldrig att förlåta och nu hör jag dagen gry.
Så jag griper mina kläder ute börjar solen lysa
Men jag ber om dåligt väder för idag så vill jag frysa.
Idag så vill jag lida. Straffas inhumant.
Du ligger vid hans sida, och känner likadant.

Jag skakar och du gråter. Han vaknar I din famn.
Vad flydde vi ifrån när vi flydde till varann?
Jag kommer aldrig åter nämn aldrig mer mitt namn.
Säg bara att vi flydde ifrån mera än vi vann!

Från mera än vi vann...

Det är så svårt för mig att förstå vad du menar.
Och det är möjligtvis svårt för dig att tala klarspråk. Så du genar.
Du är ingen vältalig person, men du använder synonymer så jag smälter vid dess reflektion.
Jag kan ha det så här, det är okej, för jag tror jag är kär.
För jag vet, jag är som du. Ingen atlet, men nöjd ändå.
Och lika rädd att vara ensam i en värld byggd för två.

Du är fri, och du tar ingenting för givet.
Du vet att det finns något större mellan dig och detta livet.
Och med världen i ditt leende och glänsande hår,
Håller vi hand i väntan på vår.

Säg ingenting, bara lyssna och var tyst.
Invänta tillfället då du blir kysst.
Men det finns inget mer.
Jag ser ju vad som sker.

Å, jag snälla jag ber, bara en gång till.
Å, jag ber snälla, vad är det du du vill?

Vårt öde är nära men det finns inte nu
Det är vi mot världen, men du tycks inte förstå.
Jag släpper din hand för det enda som är du.
Hela världen färgas grå.

Jag förstår mycket väl vad allt går ut på.
Vi möttes nu, men vi ska mötas då.
Jag kan inte höra ditt hjärta slå,
så jag låter dig gå

© kognition. -2011-