Repris

Det är så svårt för mig att förstå vad du menar.
Och det är möjligtvis svårt för dig att tala klarspråk. Så du genar.
Du är ingen vältalig person, men du använder synonymer så jag smälter vid dess reflektion.
Jag kan ha det så här, det är okej, för jag tror jag är kär.
För jag vet, jag är som du. Ingen atlet, men nöjd ändå.
Och lika rädd att vara ensam i en värld byggd för två.

Du är fri, och du tar ingenting för givet.
Du vet att det finns något större mellan dig och detta livet.
Och med världen i ditt leende och glänsande hår,
Håller vi hand i väntan på vår.

Säg ingenting, bara lyssna och var tyst.
Invänta tillfället då du blir kysst.
Men det finns inget mer.
Jag ser ju vad som sker.

Å, jag snälla jag ber, bara en gång till.
Å, jag ber snälla, vad är det du du vill?

Vårt öde är nära men det finns inte nu
Det är vi mot världen, men du tycks inte förstå.
Jag släpper din hand för det enda som är du.
Hela världen färgas grå.

Jag förstår mycket väl vad allt går ut på.
Vi möttes nu, men vi ska mötas då.
Jag kan inte höra ditt hjärta slå,
så jag låter dig gå

© kognition. -2011-

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0