kognition.

Hon är frigjord och modern,
hon har provat det mesta.
En promiskuitet i nödvärn,
hon har varit med dem flesta.

Och solen har blekt hennes hår,
hon söker uppmärksamheten ifrån igår.
Hon är vilsen ibland män.
Hon ska finna lycka, men inte än.

Hon tar sig hem ibland och andas ut.
Hon gråter, men det är mer ett tjut.
Hon säger att hon har det bra,
att det är så det det ska va.
Fast innerst inne har hon en hemlighet. Hon vet. Det är ensamhet.

Hon söker verklig kärlek, men på diskotek. Tar allting som en lek.
Hon tror det är så här man gör, men hon hon gör fel. Hon spelar ett spel.
Och efter några nätter med nån Don Juan, tror hon att dem funnit varann.
Men han vänder om, lika snabbt som han kom.
Nu är han hennes vän, men hon är vilsen igen.

Hon förtränger kvällarna med ragg på krogen.
Tvingar fram ett skamligt förslag och låtsas vara mogen.
Hennes tankar står still men hon vet vad hon vill.
När kvällen är slut lyckas hon få ett ligg, hon gör sitt beslut när han bjuder på cigg.
Hon följer med hem till honom. Nu var det bråttom.
Dem myser och somnar i ett välbehag. Det hade varit en underbar dag.
Hon vaknar upp morgonen därpå, och är varsamt på.
Igår var då, nu fick hon gå.

Hon vinglar hem, sorgsen i morgonens sken.
Hon kände sig oerhört lurad och klen.
Hon bestämmer sig för att åter försöka ikväll,
men inombords skriker hon i flera hundra decibell.
men även om hon vet att hon inte är den sista och enda.
Så kommer hennes tur snart att vända.

Och där står jag och ser henne.
Hon har ett vackert och fint hårspänne.
Hennes ögon är som ett ändlöst hav.
Mitt hjärta bultar likt hästar i trav.
När ska jag falla i hennes smak.
Jag känner faktiskt samma sak.

Vi borde inte ligga här och sova bort hela dan
Vi borde ta en promenad längs furu och gran
Vi borde ta och visa världen vår rätt att finnas till
Vi borde känna en känsla av vår i April
Vi borde öppna våra ögonen och se oss omkring
Allting är större än ingenting

Vi borde fira varje kväll, med fest, ståhej och brus
Men istället dränker vi våra sorger i ett underbart rus
Vi borde berätta om våra liv som i en vacker liten saga
och sluta klaga över att vi faktiskt är svaga

Vi borde finna frid i vår ungdomstid
Älska någon och vakna bredvid
Lära känna varje individ
Utan att ta strid

Vi borde inte ge efter för våra desperata behov
Vi borde ta den tid i nuet som om det vore ett prov
Vi borde inte leva i en värld av höga krav
Inte heller ställa frågor som inte har ett svar

Men här ligger vi i sängen jag och du,
Klockan har blivit sju,
men våra drömmar har slagits itu

Var är världen vi inte ser?
Var är sorgen när du gråter?
Var är glädjen när du ler?
Var är känslen när vi förlåter?

Är världen lika matt och svart som den alltid vart
Finns det en skatt bakom varje människas skratt
Jag känner dig. Jag känner mig.
Är det okej att säga nej?

Det finns ingen tröst i din inre röst
Det finns ingen lust, vi andas ut med en pust
Det finns en väg vi alla måste ta
Det finns ett ideal som alla kräver att vi måste va'

Men vad är vi om vi har varandra?
Vad är kärlek, Alexandra?

Hej, mina vänner
Jag måste få berätta något jag känner.
Det går helt överstyr, jag blir alldeles yr.
Får mig att känns mig som en vampyr.

Som att i motström simma
Kan jag inte sluta rimma.
Det började som en kul grej
Men nu kan jag inte ens skriva hej.
Utan att brista ut i ett "Nej"

Har ni tips på vad jag kan göra?
Utan att säga "att jag borde tuta och köra".

Jag vill vara den stora alfa-hanen,
Inte sitta hemma och komma på egna "alla barnen".
Tänkte att jag skulle bli poet,
och mitt ordförråd är större än din är mamma fet.
Men med bara rim i mitt vokabulär
kan jag inte ens köpa dill utan att också köpa sill, jag hatar sill. Jag svär.

Vad ska jag göra med denna oomväxlande makt.
Jag är ju helt och hållet totally fucked.
Ni ser, där tryckte jag tillochmed in ett annat språk.
Räkna med bråk, om Gunde Svan ännu en gång säger "Det är bare å åk".

Och varje gång jag får besök av en tjej
Tvingas hon smaka på min leverpastej
Sen säger jag artigt att jag heter Roy,
Visst vore det trevligt om vi hade skoj?

Och varje gång jag beger mig ut på stan
Går jag runt och låtsas vara amerikan
Besöker hamburgare restaurangen Burger King
Och låtsas vara någonting

Jag har drabbats av något konstigt rim-vansinne
för varje gång jag skriver, dyker orden upp som något hästminne
och varje gång jag spelar piano
måste jag först spela låten " Oregano".
Det är en låt av Björn Rosenström
det rimmar på exempelvis dröm.

Och varje gång jag får ett trevligt mail
måste jag blanda mig en redig cocktail
sen svarar jag: "Hej. Kul att höra ifrån dig"
Vad fan håller jag på med, det är inte okej.

Så snälla ge mig lite tips på hur jag kan gå vidare
Känner mig som en aptatisk glidare.
Jag vill ju kunna skriva en vanlig bok,
inte vara någon galen rim-tok.

Åh, jag vill kunna skriva vanliga texter,
och lugnt andas ut och börja kolla på Dexter
Det är en serie jag aldrig sett,
jag har inte ens hört seriens vinjett.

Jag fryser fan till is,
av denna udda rim-hybris.
Detta måste få ett slut,
jag står fan inte ut.

Men jag antar att det är en fas,
som jag råkar gå igenom i extas.
Snart kommer säkert vinden vända,
och jag kan långsamt fokusera min dagliga agenda.

Ha det fint och sköt om er,
Jag går att nå i mitt högkvarter.

A stagnation of information
We find ourselves in the frustration
An endless struggle for perfection
And we vote "ourselves" in the election

The second one always turns the wheel
And we need another person to close the deal
How the hell can you be on your own?
Not even the president can stand alone

Megalomania will be your end
You can't be your own friend
Respect is the spoken word
Have you ever heard? It's quite absurd

You can't build an army out of one single guy
And you can't touch the sky
Without learning how to fly

You can't be nothing, without another
And I guess that you never grew up with a brother
And how do you think you parents met
Your own birth, you can't regret

If you want to be alone
What's the use of a phone
Egoism cannot rule
Where you the only student at your elementary school?


Family's are fucking created by two
Have you actually thought this through?
Companionship is all there is
And all we need is this:

Two!

Take a look at the our time
As we climb, up to sky
When we release our grip, we're ready to fly
over mountain high
Through air and pouring rain
Through clouds and forgotten pain

Then you will fall asleep in my arm
Just as quickly as you fell for my charm
And I will never wish for something more
Since you're the one that I adore
and all the stars that you ignite
everytime you're looking up in the night
It fills my whole body with delight

You better stick with me
For all eternity
You better stick with me
and I agree; your eyes are as blue as the sea

And I will always whisper your name
'cause you deserve nothing more than my tenderness
And I confess, you are all the same
but I wish you were here
I'm always be yours truly, my dear

I could wait a lifetime
Just to see you again
I would wait a lifetime
by I'm just sitting here, trying to explain
That all I feel, and all I do
Is only because of you
And what forever ever means to you
I'll try to make all your dreams come true

But here I sit alone, in my fortress of solitude
drinking, thinking and trying to forget that I am subdued
And all I got left now is my fears and all my tears
And I wish i could wish all of my thoughts into your ears
But you're to far away, and I've gone astray
But I'll promise I'll be okay
And yoy will try to look into my eyes,
beyond all the tears that I've cried
You will never be denied
I will stand by your side