Att vara

Jag är låg och utan pengar. Jag hoppar ibland sängar.
Jag har bara drömmar kvar.
Jag har inga känslor. Jag är som andra människor,
och jag har glömt allting jag var.
Men jag lovar dig, min kära. Att hade du vart nära.
Så hade jag gett dig min själ.
Men jag har kastat bort min tid. Jag finner ingen frid.
Och du har rätt. Här är mitt farväl.
Det är ingen fara. Jag släpper dig fri.
Så att du kan vara. Allt vi skulle bli.

© kognition. -2010/2011-

ÅR

Vintern är inte ens förbi ochdet har inte än blivit vår,
men jag ser redan fram emot hela detta år.
Se dig själv ur mina ögon; du förstår,
att ditt leende förföljer mig vart jag än går.

Kvinnan vid hamnen, vid kusten.


Det fanns en kvinna här vid min kust,
hon ville ofta och hade lust,
att tömma mig på all min must.

Denna kvinnan var inte som dem andra,
hon var fördomsfri och kunde ingen klandra.
Hon gick fram till mig och vi såg på varandra.

Hon tog med mig till sin hamn.
Hon sa; "Nu ska jag ta dig. Bara säg ditt namn.
Det gjorde jag. Sen föll hon i min famn.

Och sen sa jag: "Har du sett mitt nya trick?
Det är en visa om den kärlek som du aldrig fick."
Sen tömde jag och jag gick.

© kognition -2011-

Royaliteterna och verkligheten (?)

Föjande text är en ganska halvfärdig text, men fick en request om att jag borde posta den.
Så exklusivt för er läsare nu.
Here it goes:

-------------

Vi hade mött varann igen efter ett halvår av distans.
Vi sågs på halva vägen mot landet ingenstans.
Hon var vackrare än den vackraste kvinna.
Jag hade kunnat släppa allt, för denna gudinna.

För finare än så kunde ingen bli.
Hon var för evigt gjord till att vara fri.
Så där satt vi i en bil, och åkte säkerligen 48 mil,
mot skogen där jag skulle bli kär.
Långt bortom blommor och bär. Sen var vi plötsligt där.

Vi tryckte in oss i en oisolerad friggebod.
Och vid midsommarkvällens slut förklarade jag vart jag stod.
Att jag kunde inte älska någon mera än så här.
Jag ville påbörja en öändlig kärleksaffär.
Och i vår alldeles förkrympta 30-tals bädd,
såg hon på mig som om hon vore rädd.

Men jag såg henne le.
Bakom spackel och tretton lager av mascara
Sa hon: "Snälla, låt mig se.
Du döljer så mycket, kan du mina frågor besvara.

Jag vill fly med dig. Till ett annat land.
Bara du och jag. Tätt ihop på tu man hand.
Och ingenting behöver vi ta för givet.
För jag vet att det finns något större mellan oss och detta livet".

Och längs horisonten gick solen ner.
Det blev en trivsam tystnad i ett tryggt kvartér.
Och jag såg på henne med min förblindade blick.
Jag ville hålla henne och aldrig släppa taget om det gick.

Allt blev förändrat sen.
Vi kysstes och åkte hem igen.
Och där hemma i min lägenhet.
Förvandlades våra drömmar till en verklighet.
Och strax därefter blev vi ett par.
Jag skulle låta henne bli en kvinna under mitt försvar.
Jag hade inte sökt, men jag fann ändå.
Hon var bäst i världen och blott tjugotvå.

Hon var en drottning, och jag vag var hennes kung.
Hon fick mig att se på kärlek på samma sätt som när jag var ung.

Och vi såg på varann och tänkte att det här måste fungera,
även om allting runt oss slutar att existera.
Men vi visste väl att vår saga hade ett slut.
Att allt skulle gå förlorat på mindre än en minut.
Och jag blev olycklig och vrång, så less på allt tvång.
Jag låste in mig och skrev en sång.

The Revelation for the Beggar

Unprejudiced and naive
It never is anyone’s fault
You just become so blind
And never see the truth

Fuck you, what is this
you’re going through?
Don’t start things that
you cannot handle

Bring all of you’re
beloved things to me
and I will smash them
into pieces

After all, besides you forgotten
Nobody’s going to catch
you in your fall
After all this grief and pain
Nobody will remember what
you stood for, at all

All you got is just an illusion
of what you think you can create
There’ll be no excuses, without a fight
No one will save you!

After all, besides you forgotten
Nobody’s going to catch
You in your fall
After all this grief and pain
Nobody will remember what
You stood for, at all

Timecry – The Revelation For The Beggar

© kognition. -2008/2011-

Chains

Searching for a reason
to build my dreams on
nobody ever understands what
my flaws are made of

ugly words and painful lies,
to know my way I roll the dice
Grab a beer and you will feel like me,
just another fucking humanbeing

I’ve got no reason why I hide in the dark
I guess it’s my kinda answer of the Ark

I don’t’ know why I was made to understand
Many of my skills are worthless under my command
I don’t know why I was programmed to feel pain
Come to think about it I still act insane
I’m not sure what I believe in anymore
After all there’s nothing more than too ignore
But what am I postpone
I’ve been here so many times before

I don’t’ know why I was made to understand
Many of my skills are worthless under my command
I’m digging deeper inside myself
To realize that this pain is just another way to live

I don’t’ know why I was made to understand
Many of my skills are worthless under my command
There’s an earthquake in my mind
that’s distracting my inspiration

Timecry – Chains

© kognition. -2008/2011-

Never More

This is three years ago

Not a single sight
As far as I can see
In my dreams I still have to
Fight for my mistake

The two months were the
shortest of my life
isn’t it sad how I remember
it like yesterday

GOD!
This is absorbing me
GOD!
I wish to take control a-
GAIN!
GOD!

I mighta been scared!
I mighta been afraid!

So stupid I was
Just to forget it all
Never more will I be
that blind again
I can still feel the hybris
Of what you and I were

Having/GOD!
This is absorbing me
GOD!
I wish to take control a-
GAIN!
GOD!

Never more will I turn
The good to worse

GOD!
This is absorbing me
GOD!
I wish to take control a-
GAIN!
Never more will I be a-
FRAID!

Timecry – Never More

© kognition -2008/2011-

Living the Dream

sorry that I were bad behaviour
but every day was exactly the same
your love did not turned me on anymore

I've found another bitch
I weren't the one who took advantage
I destroyed our fortress and escaped to reality

it makes me feel
so heavenly
I've seen through the mirror

we live the life that the past told us not to
I am living my life for real
I can't imagine anything else
than to be with her
I am living the dream

all we did was sit around
and watch each others shallow minds
when everything feels safe
it's actually the contrary

what is there to struggle for
when everything is good?

Oh, I prefer to stay alive
with arms around my waist

I prefer to stay alive
with arms around my waist

My love is now confirmed
calculated for freedom

the best choice I made
was to leave you for something more

Everything I knew
is far more perfect now

Far more perfect now

© kognition. -2009/2011-

Dreams. Wishes. Reality

words, putting words
into a sentence, for a mention
namedropping ideas, that run into the sand
lost in my weakness of fucked up decisions
meetings and feelings
dealing with greetings

when the rain touchess ground
there's a certain feeling in the air
goodbyes are a fortune that eases the pain

My biggest successes
has also been my setbacks
and I can't climp up on the thin line
that's keeping me alive

all I can do is to get up front
and be the next in line

fine, I'll be the next in line
'cause everything's obvious
when you're sober

if dreams are calling
I'll be the first to join
when wishes becomes reality
I will surrender

struggling for an answer
I refuse to obey my master
I'm never aloud
to even pass through a crowd
abandon places
gotta find me some better faces
assign another line
what's yours, is mine

How long will I fall
until I feel the universe?
I'm no where at all, just stuck in the middle

What happened to the people
that used to get me back to earth?
Forgive me father, I let myself go

Things will be useless, when you reach a certain age
but I could care less, from behind my back

If dreams are calling
I'll be the first to join
when wishes becomes reality
I will surrender

© kognition. -2009/2011-

Linette

Det var höst runtom stan. Han hade precis avslutat ett liv.
Han hade en ny plan. Full av nya alternativ.
Han skulle söka sina rötter, och börja om från noll.
Han stålsatte sina fötter och försvann utom synhåll.
Han gick in i första bästa bar.
Som om det var en del utav hans självförsvar.

Glömma allt förflutet och börja om.
Svepte han en whiskey och sköljde med rom.
Sedan ut på gatan när krogen var stängd.
Såg han nu världen,lite mer befängd.
Och fylld av sorgsenhet och ensam i en dimma.
Mötte någon med ögon som kunde glimma.

För där stod hon framför honom i sin vackraste dress.
En klänning så vit som nyfallen snö.
Och runt dem fanns människor i bitter storstadsstress.
Dem cirkulerade runt i vanlig miljö.
Han förstod inte alls vad som hade hänt.
men han hade hade redan glömt allt som han tidigare hade känt.

Stjärnorna lyste fast himlen var blå.
och solen väntade bakom månens ridå.
Deras läppar möttes och brann,
och det kom ett stjärnfall som blinka, och försvann,
men stjärnorna lyste också i hennes blick,
han försökte koncentrera sig så gott som det gick,

Han presenterade sig och sa sitt namn,
och runt hennes midja la han en arm.
Hon sa hon var Linette ifrån Köpenhamn,
och att hon var helt fast i hans charm.
Hon ville bara falla i hans famn,
men nöjde sig med armen runt sin barm.

De båda gick ner på stan,
genade över en fotbollsplan.
Slog sig ner på en bänk,
tog ett smycka ifrån sin guldkedjelänk.
Och han sa: Nästa gång vi möts,
kommer jag aldrig ångra att den bröts".

© kognition. -2011-

RSS 2.0