Bättre fly än illa fäkta?

Om man flyr ifrån något så är det någon annan som kommer sätta villkoren.

Vem är jag att tala om kärlek?
Jag med mina 22 år.
Kan jag ha upplevt mycket?
Jag skulle kunna formulera mig och säga att jag alltid valt trygghet framför frihet, och även om det i mångas ögon kan kännas befängt och naivt så är vi alla olika.
Vem är man egentligen när man står helt själv på egna ben?
Är man samma person som innan?
Är man en bättre eller försämrad kopia?
Är de val man gör dem absolut dem bästa eller behöver man vara två och kompromissa fram en lösning?
Om man väljer att gå sin egen väg, vad händer när vägen tar slut? Står någon där och väntar eller faller du ner i ett bottenlöst hål?

Ganksa retoriska frågor egentligen och jag kräver inga svar, även om nu det faktiskt finns retoriska svar (så hjälper dem ju tyvärr ingen).

Är det något jag lärt mig under mina levnadsår så är det att ta tag i problemen så fort man känner att det behövs.
Att alltid vara ärlig och säga vad man tycker.
Samtidigt som det kankse inte är så värst trevligt att höra vad jag exakt tycker och tänker hela tiden så är det ju faktiskt svårt att missupfatta vad jag säger samt att jag hoppas att man alltid kan räkna med att folk vet vad jag står och alltid får ett ärligt svar. Ibland kan jag vara så snäll att jag faktiskt frågar om dem vill ha ett ärligt svar, eller ett diplomatiskt.

Hur fel det än kan låta så har jag allt träffat en del tjejer under mina år. Intressanta, snygga, snälla, personliga och fullkomligt överenskommande. Men också motsatsen till detta.

Ska försöka komma till någon poäng med detta helt spontana blogginlägg.

Vad jag försöker säga är att jag alltid går och ger efter vad allt som passerar förbi mig.
Allting har ett stort inflytande på mig och allting inspirerar mig.

Det värsta jag vet bland människor som passerar min väg är osäkerhet. Det syns så lätt, bara i kroppspråket.
Det kan vara att man står och rättar til håret när man pratar med någon. Att man tittar ner i backen när man går. Undviker ögonkontakt när man pratar med någon. Listan kan göras lång. Jag tror ni är med på vad jag menar.

För att undvika tristess hos mina läsare ska jag nu avsulta med några kloka ord direkt ifrån hjärtat.

Var bestämd men öppen för kompromisser. Gå din egen väg men låt människor följa dig på vägen. Berätta alltid vad du känner. Gärna varje dag så det sitter inprintat i pannan. Tycker man om någon så är det klart som fan att personen borde få veta det, både på gott och på ont. Om du vet vad du vill, låt människor komma in och hjälpa dig på vägen för chansen är otroligt liten att du kommer klara av det på egen hand.

Om du däremot är osäker på vem du är, vad du vill, vad du känner och vart du ska härnäst så gör du bäst i att vara singel tills du vet, men släpp för allting i världen in dina allra närmsta. Dem kan hjälpa dig att hitta dig själv och vet vem du var innan.

Och som en vis man en gång sa:

Kärleken läker alla sår.
Kärleken övervinner allt.

Ensam är stark, men tillsammans är man oslagbar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0