kognition.

Vi borde inte ligga här och sova bort hela dan
Vi borde ta en promenad längs furu och gran
Vi borde ta och visa världen vår rätt att finnas till
Vi borde känna en känsla av vår i April
Vi borde öppna våra ögonen och se oss omkring
Allting är större än ingenting

Vi borde fira varje kväll, med fest, ståhej och brus
Men istället dränker vi våra sorger i ett underbart rus
Vi borde berätta om våra liv som i en vacker liten saga
och sluta klaga över att vi faktiskt är svaga

Vi borde finna frid i vår ungdomstid
Älska någon och vakna bredvid
Lära känna varje individ
Utan att ta strid

Vi borde inte ge efter för våra desperata behov
Vi borde ta den tid i nuet som om det vore ett prov
Vi borde inte leva i en värld av höga krav
Inte heller ställa frågor som inte har ett svar

Men här ligger vi i sängen jag och du,
Klockan har blivit sju,
men våra drömmar har slagits itu

Var är världen vi inte ser?
Var är sorgen när du gråter?
Var är glädjen när du ler?
Var är känslen när vi förlåter?

Är världen lika matt och svart som den alltid vart
Finns det en skatt bakom varje människas skratt
Jag känner dig. Jag känner mig.
Är det okej att säga nej?

Det finns ingen tröst i din inre röst
Det finns ingen lust, vi andas ut med en pust
Det finns en väg vi alla måste ta
Det finns ett ideal som alla kräver att vi måste va'

Men vad är vi om vi har varandra?
Vad är kärlek, Alexandra?