kognition.

Jag drar åt helvete och brinner
Den här stan gör mig inte yngre
Formaterar hjärnan. Gör att tankarna försvinner.
Drar iväg. Min kropp blir bara tyngre.

Tidigare låtsas att jag dör när jag somnar,
Och aldrig mer en kärlek som upprättas.
Den här kylan. Hela kroppen domnar.
Jag drar åt helvete och svettas.

Jag ändrar blad och glömmer alla tidigare dagar.
Tömmer whiskeyn och äter inte maten jag tillagar.
Och ikväll ska jag ska jag bli hög.
Rensa tankar och glömma att jag aldrig ljög.

Det finns en älg i mitt rum.
Jag har en demon i min skalle.
Jag har tunghäfta som gör mig stum.
Jag har tagit bort all bomull ifrån min nalle.
Istället fyllde jag den med snö,
för älgen som är här sa: "Den är redan död"
Och jag vill så gärna referara till något kallt,
för whiskeyn är slut men jag har fullt av massa malt.

Den där älgen han borde inte ens va här.
Han bara traskar in med klövar och sin snöiga päls.
Han stångas med sina taggar och han är vulgär.
Vad fan gör han här? Han borde va till fjälls?

Men nu entrar jag helvetets stuga.
Nu är det dags för mig att börja ljuga.
Det har funkat för dig och det funkar nog för alla.
Nu ska jag ändra mig, bli som andra och falla.

För jag avskyr dessa dagar och jag vet att jag klagar.
Men det är nåt speciellt med att ha en egen älg.
Han är som min lakej. När varje dag är en lördag för mig.
Ofrivilligt har jag levt att leva en helg.
Vad är det jag har tagit? Det är helt nytt för mig.
Garanterat både mycket mindre, men mer är än dig.

Jag skiker "låt mig va" till era allihop
Jag skiker åt berömmelsens antilop.
Och jag skriker åt älgen och jag skriker mot snön.
Jag skriker åt svek och jag skriker åt lögn.

Ett hjärta kan bara bli krossat några få gånger innan det försvinner
Så nu drar jag åt helvete och brinner.