kognition.

Jag orkar inte längre rationalisera.
Jag gav upp det för övertydligheten.
Dem sa att det här skulle fungera.
Alla har vi nån gång landat mitt i smeten.

För många tror dem vet hur ett liv ska se ut.
Men ingen kan förklara varför det tar slut.
Dem säger att dem är precis som vi.
Men det är stor skillnad på empati och sympati.

Jag skulle hellre se en riddare som faller av sin häst,
Än han som hoppar av för han tycker att han vet bäst.
Jag skulle hellre ha en kompis som varit med ett tag.
Än någon som säger "Nä, jag har aldrig varit svag".

Jag skulle hellre se en människa som pusslar från första biten.
Än han som köper tavlan för han orkar inte skiten.
Det finns för många metaforer man kan dra.
Och många säger nog saker bättre än ja'.

Men det finns folk som tjänar pengar på att hacka stenar till grus.
Och jag önskar istället ödmjukhet kunde bygga hus.
Och jag vet att det finns folk som tycker annorlunda.
Men jag tänker inte längre vakna med att blunda.

För du och jag är dem enda som säger vad vi vill.
Så kom lite närmare. Bara lite till.
Yttrandefriheten har för alltid varit blygsam.
Så vi gömmer oss för för världen och för dess skam.