Therese

Det är så svårt för mig att förstå vad du menar.
Och det är möjligtvis svårt för dig att tala klarspråk. Så du genar.
Och din korthet i telefon, får mig att bli ett ovetande fån.
Du är ingen vältalig person, men du använder synonymer så jag smälter vid dess reflektion.

Jag kan ha det så här. Det är okej, för jag är kär.
Men mina tankar blir till rök. Som os i ett kök.
För jag vet. Jag är som du. Ingen atlet, men nöjd ändå.
Och lika rädd att vara ensam, i en värld byggd för två.
Jag är kanske bara en av dem som får dig känna glädje varje dag.
För när du vaknar upp bredvid mig är du fortfarande svag.

Så jag undrar, när du blundar, om det är mig du tänker på?
Om det här är du vill, eller om jag ska låta dig gå?

För det är så svårt att veta om jag betyder något för dig, eller om jag är en genväg till ditt slutgiltiga mål.
För när du slutar att le och du släpper min hand, förvandlas mitt hjärta till kol.
Jag blir så lätt paranoid av din tidigare promiskuitet.
Och det är något missuppfattat med ifrågasatt seriösitet.

För du har ju allt du vill, och du tar ingenting förgivet.
Och jag vet att det finns något större mellan dig och detta livet.

Och jag fick veta att du saknade mig, men inte om du faktiskt ville komma hem.
Och under flera nätter låg jag töntig, full och sömnlös, tills klockan slagit långt efter fem.
Och med min gitarr i mitt försvar. Kan jag bara sjunga alla frågor som jag har?

Är jag en man i ditt liv, som bara blandas med dina alternativ?
Jag har nog inte riktigt än, förstått vad du har för motiv.
Är jag en början på något som jag ännu inte förstår?
Eller är jag ett substitut, för dina förlorade spår.
Var allt du ville ha då, en räddning för något som du ville nå?
Som ett tåg du inte riktigt hann gå på.
Kanske har du bara mig tills dina vindar vänder.
För jag vet att du får lätt en noja om ingenting händer.

Och nu är jag kvar. Och du är någon annanstans.
Och jag har så svårt att veta om det finns någon romans.
Är jag en del av dig, eller bara en del i ditt spel?
Något du saknar när allt blivit fel?

Du kanske inte riktigt minns.
Men jag sa en gång till dig att var du än är, är jag glad att du finns.
Men det känns fel, för jag vill veta var du är.
Men framförallt skulle jag vilja ha dig här,
där du är trygg. Här gömms ingen skönhet.
Här kan du vara fri och slippa va' diskret.

Men nu ser du mig på avstånd, från en annan värld.
Och jag tittar på mitt tillstånd, och inser att jag aldrig var begärd.

Jag var nog bara en av många, som du med din blick lyckats fånga.
Och nu är jag fångad i en dans. Där man får nöja sig med distans.
Och även om det är knasigt att jag kan tänkas tycka,
att det jag tror, är att du nog äntligen mött lycka.

Du är fortfarande min tjej i min hypotes.
Jag är så hopplöst förälskad i dig, Therese.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0