kognition.

Ledsen att jag uppförde mig dåligt,
men varje dag var exakt likadan
Din kärlek tände mig inte längre

Jag har hittat en annan bitch
Jag var inte den som tog allt för givet
Jag raserade våran gemensamma borg
och flydde till verkligheten

Det får mig att må himmelskt
Jag har sett igenom spegeln

Vi lever det liv som det förfutna sa att vi itne fick
Jag lever mitt liv på riktigt den här gången
Jag kan inte tänka mig något annat än att vara med henne
Jag lever drömmen

Allt vi gjorde var att sitta och glo på våra ytliga sinnen
När allting känns som säkrast är det egentligen tvärtom

Vad finns det att kämpa för när allt är bra?

Åh, jag föredrar att hålla mig vid liv med armar runt min midja

Min kärlek är nu bekräftad
Beräknad till frihet

Det bästa valet jag gjorde
var att lämna dig för något mer och bättre

Allt jag visste, är långt mer perfekt nu

Långt mer perfekt

Jag lever drömmen

Vi är brända
även om vi lyckades vinna för stunden
vi misslyckades med vårt
meningslösa mål

ingen idé att stressa
i en värld som alltid är suddig
oavsett hur mycket vi än försökte
så måste vi fortfarande kämpa

ta det lugnt och du kankse överlever

Vad finns det mer att göra
när allting blivit slukat?
Vad finns det mer att göra
när allting blivit levande begravt?
Vad mer?

Vi drömmer om en värld
bortom utopi,
men vi kan inte förstå
vad en fantasi bygger på

Snart kommer det inte finnas
någon morgondag
allt vi har kvar
är allt som vi lämnade kvar


Vad finns det mer att göra
när allting blivit slukat?
Vad finns det mer att göra
när allting blivit levande begravt?
Vad mer?

Vad finns det mer att göra,
när allt är bortglömt?

Inga konversationer och inga tecken på liv
En vision förklädd till ingenting

Det finns en baktanke som plågar mina sinnen
som en hat-kärleks situation där du helst vill vara för dig själv

men vem är jag som överger dessa känslor
men vågar man ingenting, vinner man ingenting

Jag låtsas att jag dör när jag somnar
för mycket tvång och så lite tid
Jag står inte ut med all den smärta som finns kvar av mig
Få mig att försvinna ifrån den guidade linjen

Jag har sett bättre dagar, även när jag misslyckats
Det är en samverkan för massan utan lösning
Så trött av att leva i en karantän av förlorat samvete
men vad finns det det kvar att göra när vi är alldeles för fysiskt ansträngda.

Jag låtsas att jag dör när jag somnar
för mycket tvång och så lite tid
Jag står inte ut med all den smärta som finns kvar av mig
Få mig att försvinna ifrån den guidade linjen

Vi är fysiskt ansträngda.

Tänkte att jag skulle skita i dikterna ett tag och faktiskt lägga upp ett seriöst inlägg om ett ämne som faktiskt rör mig.

Det handlar om energitjuvar.
Vet ni vad det är?
Självupptagna egositer som lever i sin egna narcisistiska värld.

En energitjuv är en person som är uppfylld av sig själv och som får sina kickar av den energi och kraft den tar från andra. För att en energitjuv ska kunna vara just en energitjuv måste det ju finnas någon som underordnar sig denne och låter sig dräneras. Energitjuven känner sig stor och stark när motparten blir liten och obetydlig.

En energitjuv är oftast väldigt självupptagen och ser till största delen till sig själv och sina egna behov. De har det svårare än vi andra att leva sig in i hur det är för andra än sig själva. En energitjuv ifrågasätter ständigt, vill bestämma hur det ska vara och vill alltid ha sista ordet. De lägger över skuld på andra, det är alltid någon annans fel. Allt för att rättfärdiga sig själva. Vill gärna ta stor plats och vara överlägsna, och har stort självhävdelsebehov.

Det är energitjuvarna som gör att du känner dig trött, matt, nedstämd och hängig. Alla energitjuvar behöver inte vara öppet elaka och nedvärderande.
De kan även vara så att de bara pratar om sig själva och inte bryr sig ett smack om dig.
De finns i alla sociala miljöer.
Den som drabbas av en energitjuv funderar ofta på vad som gör den energitjuvande så irriterad och grinig. För energitjuvar lägger gärna över sina griniga attityder och känslor på andra. För själva vill de inte kännas vid att de har just dessa känslor och attityder. De skyller på omgivningen.

Ibland är det svårt att avgöra om man har med en energitjuv att göra, för den kan vara trevlig och visa sin bästa sida och de energitjuvande sidorna kommer bara fram i vissa situationer. Speciellt i relationer kan det vara svårt att se dessa drag från början medan passionen svallar.

Varför blir vissa då energitjuvar? Det kan vara så att personen inte kommit till rätta med händelser tidigare i livet. Det kan ge vrede och upprorskänslor inombords. Även brist på bekräftelse i det förflutna kan göra en energitjuv.


Personer som är energitjuvar vet de oftast inte själva men jag tror att dem lider av taskigt självförtroende, kontrollbehov, bekräftelsebehov och enligt vad jag förstår och fått bevisat för mig kan dem också vara bra på att manipulera människor.
Jag tror att det är vanligt att de som varit ihop i flera år med en energitjuv (om möjligt) går ut ur relationerna med ett så nedsänkt självförtroende, eftersom de aldrig blivit sedda på allvar, att det kan bli svårt att träffa någon annan eller ens gå vidare.

Men vad gör man då om man känner en energitjuv som man tycker hemskt mycket om?
Personen i fråga har en väldigt stark personlighet och ett mycket vackert ego och jag vill inte såra personen genom att säga nej och konfrontera denne, eftersom jag vet vad den har gått igenom tidigare.
Hur ska jag förhålla mig till detta?

Det mesta gäller bara den här personen och dennes behov. Personens jobb och personens intressen. Vad personen ska göra och vad den har gjort.
Mina försök att berätta något, eller prata om det som är viktigt för mig eller som berör oss båda, avbryts direkt med ett helt annat samtalsämne eller med en konflikträdsla.
Jag får också höra att jag inte säger någonting. Det är väl inte så konstigt? Varför prata med någon som aldrig lyssnar?
Den enda gången personen faktiskt klarar av att lyssna på andra en kort stund är då personen själv har ställt frågan, för då är ju samtalet fortfarande på dennes villkor.

Föreslår jag något trevligt att göra tillsammans blir det ofta nej. Personen gör hellre något den själv är intresserad av och tycker att jag kan göra mitt. Jag har försökt att prata med personen många gånger om dennes beteende men det är lönlöst. Personen anser sig inte själv ha någon skuld i att jag har blivit tyst och tillbakadragen.


Min fråga kvarstår:
Hur ska jag förhålla mig till detta? Är det bättre att skita i det och slippa bli nerdragen i ett sjunkande skepp, eller borde jag prata med personen trots att den inte kommer lyssna på vad jag säger? Dessutom ser gärna eneritjuven att man tycker synd om den.
Är det värt att ge och förlora all sin energi i hopp om att det kommer "lösa sig", eller är det helt meningslöst?

Ju mer jag umgås med denna fantastiska och vackra person, desto mer tynger den ner mig. Jag har ofta kännt mig nihilistisk i dennes frånvaro, för när jag väl är med personen är det hur underbart som helst.

Trots detta är personen också en av dem finaste, vackraste och underbaraste peronener jag mött på mycket länge, när personen väl visar sina "bra" sidor. Då är jag som förtrollad i trans.

Jag både hoppas och tror att om dessa självgoda och självcentrarade människor skulle börja se sina egna beteenden och bli medvetna om vad dem gör och förstör. Så skulle jorden bli en bättre plats.

Tack för orden.

ord, lägger ihop ord,
till en mening, för en mening
namedroppar idéer som rinner ut i sanden
vile i min svaghet av mina jävla beslut
möten och känslor
jag hanterar med god min

när regnet nuddar marken, finns det en viss känsla i luften
ett adjö är en förmögenhet som lindrar smärta

Mina största framgångar har också varit mina motgångar
och jag kan inte klättra upp på den tunna linan som håller mig vid liv

allt jag kan göra är att sticka ut och bli den nästa

okej, jag ska bli den nästa
för allting är uppenbart när du är nykter

när drömmar kallar
då ska jag bli den första att ansluta
när önskningar blir verklighet
då kommer jag att ge mig

jag kämpar för ett svar
jag vägrar att lyda min överhand
jag får inte ens passera genom en folkmassa
jag överger platser för att finna bättre bekantskaper
jag drar en annan linje
allt mitt, är ditt

hur länge kommer jag falla
innan jag känner universum?
jag är ingenstans,
bara fast i mitten

vad hände med människorna
som brukade få tillbaks mig på jorden?

förlåt mig, far
jag lät mig själv gå

saker saknar mening när du når en viss ålder
men jag kan inte bry mig mindre
jag vänder ryggen till

när drömmar kallar
då ska jag bli den första att ansluta
när önskningar blir verklighet
då kommer jag att ge mig

drömmar kallar mig
önskiningar blir till verklighet

Inte en enda syn, så vitt jag kan se.
I mina drömmar måste jag fortfarande kämpa för mina misstag.

De två månaderna var de kortaste av mitt liv.
Är det inte sorgligt hur jag minns det som igår?

Gud.
Detta absorberar mig.
Gud.
Jag önskar jag kunde ta kontroll igen.

Jag kan ha varit rädd.
Jag kan ha varit rädd.

Så dum jag var att bara glömma allt.
Aldrig mer kommer jag att vara så blind igen.
Jag kan fortfarande känna hybris ifrån det du och jag hade.

Gud.
Detta absorberar mig.
Gud.
Jag önskar jag kunde ta kontroll igen.

Aldrig mer ska jag vända bra till sämre.

Gud.
Detta absorberar mig.
Gud.
Jag önskar jag kunde ta kontroll igen.

Aldrig mer kommer jag vara rädd!

Söker efter en anledning att bygga mina drömmar på.
Ingen förstår någonsin vad mina brister är gjorda av.

Fula ord och smärtsamma lögner,
jag rullar en tärning för att finna en väg.
Ta en öl och du kommer att känna som jag,
bara en vanlig jävla människa.

Jag har ingen anledning till varför jag gömmer mig i mörkret
jag antar att det är som Arken.

Jag vet inte varför jag var gjord att förstå.
Många av mina färdigheter är värdelösa under mitt befäl.
Jag vet inte varför jag var programmerad att känna smärta,
men när jag tänker på det är jag fortfarande lika galen.
Jag är inte säker på vad jag tror på längre.
Efter alla omständigheter finns det inget mer än bara ignorera.

Men vad är det jag skjuter upp?
Jag har ju varit här så många gånger förr.

Jag vet inte varför jag var gjord att förstå.
Många av mina färdigheter är värdelösa under mitt befäl.
Jag gräver djupare in i mig själv för att inse att denna smärta är bara ett annat sätt att leva.

Jag vet inte varför jag var gjord att förstå.
Många av mina färdigheter är värdelösa under mitt befäl.
Det är en jordbävning i mitt sinne som distraherar min inpiration.