kognition.

"Jag fick peta på kärlek men jag brände mitt finger,
och hur jag mår nu, är ändå inget hinder.
Dessa rim och dessa ord är vad jag lärde av dig.
Du är en fantastisk människa, men bara inte gjord för mig.

Jag stammar på orden för det känns inte så lätt,
du var nog det vackraste på jorden som jag sett,
Skulle ge dig allt, om du bara sa ja.
Skulle glömma allt, som inte var du och ja'.

När jag ser dina ögon, viker sig min själ.
Jag vill ge dig en kyss, men det blir ett farväl.
Jag vill ta del av ditt hjärta, men du har ingen plats för mig där,
för det har ej slutat smärta, sen den förra du höll kär.

Och jag står här i tunneln och jag väntar på dig,
för en dag ska du fatta att jag ska vara din tjej.
Jag kommer inte dränka mig i tårar och vatten,
för jag vet att jag är den eftersökta skatten.

Allting vi har. Ska du slänga det åt skogen?
Bara för att en visade sig vara omogen.
Jag är bättre än dom, jag skriker åt dig: "Kom".
Du kommer förändras, allt-efter-som.

Jag kommer inte ställa mig i vägen,
även om jag har en tendens till att va' trägen.
Du gör som du vill, och du gör som du säger,
men jag är den bästa bland alla "dina" tjejer.

Och jag vet det nu, jag fattar nog allt.
Jag hör nog hemma där det är ensamt och kallt.
Men jag är tillbaka. Jag är tillbaks i stan.
Jag ska smaka på allt som inte var din plan.

Mina lögner var trevligare än sanningen,
men jag saknar hela bemanningen.
och när jag vaknar, är det dig jag saknar.
Jag tittar skarpt upp och jag vaknar.

För vem bryr sig om det är så här,
du är mig kär även om vi är isär.
och vad som än händer hoppas jag du vet,
att du kommer alltid vara min evighet."

© kogntion. (R. Ekelund) m.fl. -2010-

När jag skapade bloggen för mindre än år sen hade jag ingen aning om att mina texter var så uppskattade och att bara fler och fler tycks hitta hit.
Jag vill tacka er allihop, för att ni är inne och läser och lämnar både fina ord och bra kritik.
Tidigare har jag nämnt att dem flesta texterna är kommande låtar och detta projektet har jag sakta men säkert börjat ta tag i. För-produktionen är igång och redan ute på vift.
Gällande 2011 har jag stora planer, både vad gäller texterna och musiken.
Vill tacka ifrån djupet av mitt hjärta för allt stöd jag får och alla uppskattande mejl och kommentarer. Jag älskar er.

Together even though we're apart
Your strength and sweetness went straight to my heart
And the beauty buzz you force me into,
Make me all forget, that we once were through

And I press you softly to my lips
and I embrace you softly with a kiss
You're what I love and what I desire
Inside my heart there's an uncontrollable fire

Everything grow bigger, better, more beautiful and last longer
With every breath I take, I grow way much stronger

Take me,
Take me, under your protection
Take me
Take me, I'm lost in the affection

Gold isn't the only thing that's gleaming,
I must be dreaming.
Something as good as this
must have something waiting deep in the abyss

You make me whole, complete my soul
But as long as your with me, I lose control
I can't be without you just for one day
but when I'm with you I slowly go insane

I have no answers for how it should be
I just know that I never will see
That without you, there's no life at all
But togheter with you, even the strongest would fall

And as friends we're separating
Until next time I'll be here waiting
Goodbye my dearest friend
Our chapter has come to an end

But I'm to clever to say never
I love you forever and ever

Amor vincit omnia et nos cedamus amori



© kognition. - 2010 - R. Ekelund

En osäkerhets känsla
hos en helt annan människa?
Det var något du ville sagt,
men kortet blev aldrig lagt.

Du borde veta bättre när du såg hur det blev,
tusen av sorger och sönderrivna brev.
Situation som situation, är du samma person?
Var det något fel, eller spelar du ett spel?

Kommer du ihåg när vi såg på varann,
vi trodde då, men vår dröm blev aldrig sann.
Minns du när jag sa, blir det någonsin bra,
du bara sköt upp allting och sa: Jag ska.

Myten lever kvar, med drömmar som vi har.
Ett ovanligt dilemma men du vill inte bestämma.
Natt som dag, är du som jag?
Hinner inte stanna upp och känna om du är svag.

Det finns något mer än bara det du ser.
Det finns något mer men bara om du ber.
Du har alltid gett så mycket mer än det du får,
men aldrig brytt dig särskilt, bara saltat dina sår

Du irrar bara runt i en fantasi,
och hoppas en dag att kommer bli fri.
Du borde veta bättre om frihet vad jag vet.
Vi var två bagare men det var du som smet.

Det hoppet som jag har, lever ännu kvar.
Hoppet om tillit, kärlek och sorg.
Nu är du borta, jag vet inte var.
Och jag är ensam nu i hela Göteborg.

© kognition. - 2010 - R. Ekelund, D. Elmnäs

Tiden flyger runt omkring,
morgondagen tycks veta någonting.
Den har dagen byter blad,
mot nya resor och en annan stad.

Jag tar mig ut i mörkret,
jag bokar en enkelbiljett,
Utan ljus och utan svar,
en överasskning om jag undrar var,

Jag klarar mig, det ordnar sig.
Jag klarar mig utan dig.

En annan känsla, en annan dimplomati.
ett nytt manus, under ny regi.
Jag har dött varje dag vid min grav,
men jag har rest mig trots att jag gått av.

Förevigt villig att följa mitt sinnesfyllda hopp.
Jag vänder ryggen mot första värsta flopp.
Jag vandrar vidare emot min topp,
armerar fötterna och sätter galopp.

Jag klarar mig, det ordnar sig,
Jag klarar mig utan dig.

Men solen värmer inte här,
den värmer inte bakom denna bärriär.
För jag har helt sonika ändrat håll,
nu ska jag börja om från noll.

Jag måste ta mig till toppen och bli först,
ta mig till dess snö-täckta topp och bli störst.
Men det finns en känsla som inte längre existerar,
jag faller bara ner, likt alla stenar.

Jag klarar mig, det ordnar sig,
Jag klarar mig utan dig.

Men jag faller, likt den tyngstan sten.
och jag har ingen känsel i mina ben.
Och på vägen ner ser jag vart allt gick fel,
och det går upp för mig att jag inte längre är hel.

Men jag klarar mig, det ordnar sig.
Luften och mina lungor blandas.
Jag klarar mig utan dig...
men bara när jag har slutat att andas.

Det vackraste jag ser,
är det finaste jag någonsin sett
Du är som vackrast när du ler,
jag har sagt det förr men nu har jag rätt

Du är vackrast ihop med mig,
för vi kompletterar varandra perfekt.
Det vackraste med dig,
är att du på nytt mitt hjärta väckt.

Det finaste du är,
behöver inte sägas men jag säger det ändå.
Du är så vacker, from och skär,
hos dig vill man drunkna i dina ögon blå.

Hos dig kan jag va nära,
utan att vi ens tar på varann.
Du är som svar på all min lära,
du har visat mig hur man lever som man.

Åh, jag ville inte leta,
men jag fann ändå.
Jag trodde att arbeta,
var bättre än att få.

Du stod där i den vackraste dressen,
lika vit som den nyfallna snön.
Och mitt i en julrusch-stressen,
så drog vi och åkte skridskor på sjön.

Det finaste jag vet,
är att vakna hos dig med ditt hår på mitt bröst.
Det finns en verklighet,
det hör man i din vilja och i din röst.

Det vackraste du har,
är din egen självkänsla, din respekt och din gång.
Vad som finns till ditt försvar?
Det är mina ord, mina charm och min sång.

Vi är det vackraste som finns,
dagar har blivit veckor och vi är dem vilda.
Jag ser dig utan min lins,
för du har en aura som belyser min värld, Mathilda.

Staden är upplyst av änglar och glitter.
Det är små tärnor bland tomtar och troll.
Det får mig att inse all potential vi besitter.
Jag ser det bland människor som springer åt alla håll.

Stressen tär, och jag svär, det finns en bättre atmosfär.
Istället för att köpa tid för pengarna, köper vi ännu en dessert.
Istället för att titta upp både här och där, så går vi runt som gevär.
Och frågar någon så mår vi bra för julen är här.

Juletid är julefrid, för vem då?
SMSar och stressar, vart ska vi gå?
Barnen samlas runt granen, hurså?
Väntar av förväntan, alla barnen små.

Och längs Hamngatan ner och uppför Avenyn,
har minst varje person två påsar och en vän.
Jag ser dem men jag tittar upp i skyn.
Förut har aldrig dignitet kostat en spänn.

Uppmärksamhet för varje evighet, vem vet, vem vet?
Det blir inte diskret att söka frihet, men en godhet.
En pepparkakssmet blir en stor förtret, för allas vår glupskhet.
En glödhet sol men en svalkande komet, blir lätt en ny modern tapet.

Juletid är julefrid, för vem då?
SMSar och stressar, vart ska vi gå?
Barnen samlas runt granen, hurså?
Väntar av förväntan, alla barnen små.

Det kunde vara jag.
Det kunde varit jag.
Det skulle varit jag.
Det borde varit jag.
Det är jag.
Eller?

Det är stjärnor i natten, det är stjärnor på marken.
Det är stjärnor som följer min promenad genom parken.
Jag sjunger genom träden och ekon i natten.
Jag sjunger för skogen och jag jag sjunger för katten.
Jag vandrar genom kyla, jag vandrar genom snö.
Jag vandrar längs vägar, andas in dess miljö.

Decembers anda klingar hos många.
Men bara hos mig är alla nätter lika långa.
Så jag vandrar in i stugan hos min familj.
Det luktar glögg och knäck, med viss doft av vanilj.

Här glömmer vi allt för bara en stund.
Här ifrån fortsätter vi bygga på en grund.
Här samlas vi och skrattar av glädje och av lycka.
Här är vi trygga och tysta, vad vi än må tycka.
Det är det här som för oss nära i ett ensamt ekorrhjul.
Bland många vänner och kära för nu är det jul

Jag är mest till fullo hindusist.
Skulle aldrig får för mig att plugga till jurist.
Jag tror på så mycket mer än bara papper.
För att komma upp måste man ju gå i trapper.

Jag tror inte på Brahma men jag tror på dess kast.
Jag troddde på kärlek, men det brast.
Och nu är jag ensam med älgen och dess last.
Jag borde sopa mitt golv men jag har ingen kvast.
Jag låter skiten ligga kvar.
Då vet jag vad jag har.

Jag borde veta när, men jag vet inte var.
Jag borde vara kär, men jag får vad jag tar.

Mina skjortor passar inte längre min figur.
Och jag försöker, men kan inte skriva låtar i dur.
Jag klär mig i kläder som jag aldrig haft förut.
Och allt mer sällan vägrar jag att gå ut.

Jag är så säker i mitt hem, som Jesus i Jerusalem.
Jag talar i blissymboler,liksom mina idoler.
Jag har tappat all min smak, men har ett huvud under mitt tak.
Jag skrev en låt för dig, men jag framstod som gay.

Jag köper allt, och just nu köper jag allt jag får.
Jag skriver en spalt, men har glömt bort hur mår.

Jag trodde jag var stark, när jag provade knark.
Men sen blev jag svag, som en kvinna i Prag.
Hon bad mig prova det bruna och det gröna.
Har aldrig fattat förr men men nu känner jag det sköna.

Och alla tabletter ifrån mitt apotek.
Får mig och ta hela livet som en lek.
Och jag deffar mig tjock, och jag deffar mig ful.
För älgen har slutat ifrån rött och varnar för gul.

Jesus dog på tre dar, jag dör på en.
Jag har inga svar, mina drömmar går igen.

Jag önskar det fanns något mer än vad jag ser.
Och jag önskar att det som sker är det jag ber.
Men nu är jag borta. Någon annanstans.
jag krälar för mitt liv för en andra chans.

Jag vill inget ha. Jag vill bara ge.
jag vill bara kyssa dig, och låta allting ske.

Är det här kärlek så visa mig hur.
Jag är helt förtrollad i vilja, men i bur.
Hur ska jag kunna andas utan dig.
När jag känner kärlek, liksom Marseille.

Jag rider på älgen, genom snö och kalla kvarter.
På väg hem, men jag älskar fortfarande hur du ler,
Jag kan inte, men jag vill ha mer.
Och vad du än gör och vad du än ser.
Är du min alldeles egna Alice Tegnér.

Jag drar åt helvete och brinner
Den här stan gör mig inte yngre
Formaterar hjärnan. Gör att tankarna försvinner.
Drar iväg. Min kropp blir bara tyngre.

Tidigare låtsas att jag dör när jag somnar,
Och aldrig mer en kärlek som upprättas.
Den här kylan. Hela kroppen domnar.
Jag drar åt helvete och svettas.

Jag ändrar blad och glömmer alla tidigare dagar.
Tömmer whiskeyn och äter inte maten jag tillagar.
Och ikväll ska jag ska jag bli hög.
Rensa tankar och glömma att jag aldrig ljög.

Det finns en älg i mitt rum.
Jag har en demon i min skalle.
Jag har tunghäfta som gör mig stum.
Jag har tagit bort all bomull ifrån min nalle.
Istället fyllde jag den med snö,
för älgen som är här sa: "Den är redan död"
Och jag vill så gärna referara till något kallt,
för whiskeyn är slut men jag har fullt av massa malt.

Den där älgen han borde inte ens va här.
Han bara traskar in med klövar och sin snöiga päls.
Han stångas med sina taggar och han är vulgär.
Vad fan gör han här? Han borde va till fjälls?

Men nu entrar jag helvetets stuga.
Nu är det dags för mig att börja ljuga.
Det har funkat för dig och det funkar nog för alla.
Nu ska jag ändra mig, bli som andra och falla.

För jag avskyr dessa dagar och jag vet att jag klagar.
Men det är nåt speciellt med att ha en egen älg.
Han är som min lakej. När varje dag är en lördag för mig.
Ofrivilligt har jag levt att leva en helg.
Vad är det jag har tagit? Det är helt nytt för mig.
Garanterat både mycket mindre, men mer är än dig.

Jag skiker "låt mig va" till era allihop
Jag skiker åt berömmelsens antilop.
Och jag skriker åt älgen och jag skriker mot snön.
Jag skriker åt svek och jag skriker åt lögn.

Ett hjärta kan bara bli krossat några få gånger innan det försvinner
Så nu drar jag åt helvete och brinner.

Någon sa att man dricker för kärleken, men nu är jag full.
Det säga att det blir bättre, men jag ramlar omkull.
Så ikväll är jag full. För kärlekens skull.

Jag visste att du var oseriös.
Du fick alltid tag i någon när du frös.
Aldrig förstått dessa saker som du gör.
Alltid något äckelskap på gång utanför.

Jag hade rätt, hade rätt ifrån början.
Att jag ens gick på all den smörjan.
Jag trodde jag förstod vad jag gav mig in på.
Men du färgade min värld från regnbågsfärg till grå.

Jag trodde vi betydde något mer än bara skit.
Nu faller du till backen likt en metorit.
Det var någon ny kille som fick lyssna på ditt tjut.
och han får ta del av vår kärlek som tog slut.
Det var inte bara han, utan även hans vänner.
Och jag tror du förstår vad det är som jag känner.

Känns det bättre nu, när du lever som förut?
Det är klart jag fatttar vilket håll det blåser åt.
Är han som du, ligger istället för att stå för sitt beslut.
Nu är jag som du, jag ligger med varenda jävel som är våt.

Det var en som hette Jessica. Det var hon smakade som en persika.¨
Det var en som hade man och barn. Det var hon som snurrade som en kvarn.
Det var någon som  kom från ingenstans. När jag var där i landet ingenstans.
Det var en som hette Sara. Det var en som hette Clara.
Alla ringer på min telefon men jag orkar inte svara.

Det  handlar inte egentligen alls om vad dem heter.
Det är bara one-nights runt varje kilometer.
För nu är jag en gris, sen mitt hjärta blivit krossat ner till bara en flis.
Det kan inte bli krossat mer, det kan inte heller bi helt, så jag ler.
Det är så lätt att i sötma frossa, när man inte har ett hjärta att krossa.

Jag är full nu, varit det varje dag sen du försvann.
Men jag bryr mig inte längre, jag är en helt annan man.
Jag bara dricker min sprit och tar det kallt.
Tror inte längre på kärlek eller på att ge någon allt.

Jag har gjort mina försök, men allt gick upp i rök.
Nu inväntar jag nytt besök, hon kommer älska min lök.

Jag orkar inte längre rationalisera.
Jag gav upp det för övertydligheten.
Dem sa att det här skulle fungera.
Alla har vi nån gång landat mitt i smeten.

För många tror dem vet hur ett liv ska se ut.
Men ingen kan förklara varför det tar slut.
Dem säger att dem är precis som vi.
Men det är stor skillnad på empati och sympati.

Jag skulle hellre se en riddare som faller av sin häst,
Än han som hoppar av för han tycker att han vet bäst.
Jag skulle hellre ha en kompis som varit med ett tag.
Än någon som säger "Nä, jag har aldrig varit svag".

Jag skulle hellre se en människa som pusslar från första biten.
Än han som köper tavlan för han orkar inte skiten.
Det finns för många metaforer man kan dra.
Och många säger nog saker bättre än ja'.

Men det finns folk som tjänar pengar på att hacka stenar till grus.
Och jag önskar istället ödmjukhet kunde bygga hus.
Och jag vet att det finns folk som tycker annorlunda.
Men jag tänker inte längre vakna med att blunda.

För du och jag är dem enda som säger vad vi vill.
Så kom lite närmare. Bara lite till.
Yttrandefriheten har för alltid varit blygsam.
Så vi gömmer oss för för världen och för dess skam.