Monolog
Jag är paranoid, labil, frigid.
Jag är svinig, grinig, kallsinnig.
Jag är dum, stum, mitt i ett fosterstadium.
Jag tror mer på kärlek än på relationer.
Jag erkänner mina kapitulationer.
Jag är absurd och amorfisk,
definitiv och sporadisk.
Tankspridd och enigmatisk
Jag är ynklig och eländig.
Säregen och ofullständig.
Liberal och katastrofal.
Jag har inget livsideal.
Jag är föråldrad och envis.
Jag har signerat mitt dödsbevis.
Jag är paradoxal och fjäskig.
Klyschig och läskig.
Jag är ett virulent virus,
som smittar vid beröring.
Jag smittar dig direkt,
utan minsta förklaring.
Jag är allt du hatar att jag är,
svag och imaginär.
Jag är allt du önskar att jag var,
blodad och cerebral.
Jag lider av DAMP och svamp.
Jag är bipolär, schizofren och har ständig skrivkramp.
Jag har amnesi och hypokondri
Jag har alla sypmtom om mani.
Jag är suicid och alkolist.
Jag är en falsk fundamentalist.
Jag gråter av glädje och skrattar av sorg.
Jag är den största idioten i Göteborg.
Jag är en analytiker utan like,
Jag låser ständing in mitt psyke.
Jag är en infernatiskt idiot.
Kommer aldrig bli någon ledamot.
Jag är formbar och pinsam,
Deppresiv? Jajjemänsan!
Jag låter ingen komma nära.
För jag har ingenting mer att lära.
Jag tänker mer än jag pratar.
Men älskar mer än jag hatar.
Men jag har alltid varit ärlig och du vet vem jag är.
Jag har ingen namn utan är "den där".
Men detta är bara min ord.
Nu har jag lagt dem för dig, på mitt bord.
Jag kanske är en lögnare så öppnar dina ögon så kommer du att se.
Vad jag faktiskt egentligen é.
Jag är svinig, grinig, kallsinnig.
Jag är dum, stum, mitt i ett fosterstadium.
Jag tror mer på kärlek än på relationer.
Jag erkänner mina kapitulationer.
Jag är absurd och amorfisk,
definitiv och sporadisk.
Tankspridd och enigmatisk
Jag är ynklig och eländig.
Säregen och ofullständig.
Liberal och katastrofal.
Jag har inget livsideal.
Jag är föråldrad och envis.
Jag har signerat mitt dödsbevis.
Jag är paradoxal och fjäskig.
Klyschig och läskig.
Jag är ett virulent virus,
som smittar vid beröring.
Jag smittar dig direkt,
utan minsta förklaring.
Jag är allt du hatar att jag är,
svag och imaginär.
Jag är allt du önskar att jag var,
blodad och cerebral.
Jag lider av DAMP och svamp.
Jag är bipolär, schizofren och har ständig skrivkramp.
Jag har amnesi och hypokondri
Jag har alla sypmtom om mani.
Jag är suicid och alkolist.
Jag är en falsk fundamentalist.
Jag gråter av glädje och skrattar av sorg.
Jag är den största idioten i Göteborg.
Jag är en analytiker utan like,
Jag låser ständing in mitt psyke.
Jag är en infernatiskt idiot.
Kommer aldrig bli någon ledamot.
Jag är formbar och pinsam,
Deppresiv? Jajjemänsan!
Jag låter ingen komma nära.
För jag har ingenting mer att lära.
Jag tänker mer än jag pratar.
Men älskar mer än jag hatar.
Men jag har alltid varit ärlig och du vet vem jag är.
Jag har ingen namn utan är "den där".
Men detta är bara min ord.
Nu har jag lagt dem för dig, på mitt bord.
Jag kanske är en lögnare så öppnar dina ögon så kommer du att se.
Vad jag faktiskt egentligen é.
Alice
Snälla, Alice, var här
Jag är så trött på denna sfär
Som gräver i mig, som gräver i dig
Som får oss att vara något vi inte är
Snälla, var här inatt
Du är en gudomlig skatt
Du är allt jag besegrat och vunnit
Du är allt jag lovat och svurit
Den tillfällighet att allting bara brast,
Är långt borta, precis som en koltrast
Min säng är liten men den rymmer lite sömn.
Låt oss gå vilse i varandras dröm.
Aldrig mera, jag svär aldrig mera
Kommer jag låta dig emigrera
Hädanefter kommer jag bara charmera
Allt du har och allt vi är
Blir till en gigantisk gratis-affär
Så, Alice, låt det allra sista kortet ligga
Vi blir en och jag bjuder på middag
Att vi träffades av en slump, är oerhört skumt
Men att det är du och jag är sällan dumt
Räck mig din hand och jag släpper dig aldrig
Vi är ämnade för varann, vi är bättre än krig
Aldrig mer behöver någon av oss ta strid.
Du föll för min charm, och somna på min arm
Vi är och förblir,
Mer än vi vann
Sömnlöshet
Klockan är nästan midnatt
och jag kan inte få någon sömn
det finns något inom mig
som jag inte vill vara.
Jag har hört om sömnlöshet
men det är inte som det
Det är som om mitt undermedvetna
har har kontrollen över mig
Jag går igenom ytan av vansinne,
men jag kan inte få någon sömn.
Jag kan itne få någon sömn.
Jag nuddar kanten av mitt självförtroende
men jag kan inte få någon sömn.
Jag kan inte få någon sömn.
Jag låg vaken och bestämde mig
för vad jag skulle göra.
Men vad jag än väljer
är jag dömd att följa.
Sängen blir varmare,
men jag är fortfarande så stel och kall.
Det känns som om jag är en smula
i den värld som har gått fel.
Jag går igenom ytan av vansinne,
men jag kan inte få någon sömn.
Jag kan itne få någon sömn.
Jag nuddar kanten av mitt självförtroende
men jag kan inte få någon sömn.
Jag kan inte få någon sömn.
och jag kan inte få någon sömn
det finns något inom mig
som jag inte vill vara.
Jag har hört om sömnlöshet
men det är inte som det
Det är som om mitt undermedvetna
har har kontrollen över mig
Jag går igenom ytan av vansinne,
men jag kan inte få någon sömn.
Jag kan itne få någon sömn.
Jag nuddar kanten av mitt självförtroende
men jag kan inte få någon sömn.
Jag kan inte få någon sömn.
Jag låg vaken och bestämde mig
för vad jag skulle göra.
Men vad jag än väljer
är jag dömd att följa.
Sängen blir varmare,
men jag är fortfarande så stel och kall.
Det känns som om jag är en smula
i den värld som har gått fel.
Jag går igenom ytan av vansinne,
men jag kan inte få någon sömn.
Jag kan itne få någon sömn.
Jag nuddar kanten av mitt självförtroende
men jag kan inte få någon sömn.
Jag kan inte få någon sömn.
Alice väljer?
Alice, världen har blivit galen,
trots att spegeln skiftar
och att reflektionen är en skugga.
Vi är dem enda som inte kan finna ro.
Vi kan inte hantera det som vi aldrig ger efter för.
Du har inte tid,
jag har inte tid.
Vi dödar bara varandras tid.
Du är hemma,
när jag är borta,
men jag finner inga ord,
när du besvarar mina tankar.
Bäst att vi bryter vårat band,
för mina känslor står mig upp i halsen.
Vi kommer att vara fria.
Men jag kommer alltid vara den som älskar dig.
Vi måste skära bort trådarna,
kapa av hörnen.
Vi måste falla, för att nå ljuset.
Men jag är blind,
efter ljuset jag redan sett i dina ögon
Och mitt i kaoset,
är det fortfarande någonting som glimmar.
Vill du bli min,
och tjäna ett syfte?
Eller vill du följa ledarn,
och vara skadad av perfektion?
Snälla, bli min!
Även om tiden är knapp och itne räcker till.
Jag ska visa dig hur det är,
att vara betydligt mycket mer än bara värdelös.
Mer än statistik,
mer än något bra att bli av med.
Mer än retorik,
Mer än känslor,
mer än tankar.
Undermåliga, ensamma produkter som du och jag,
förtjänar ett syfte.
Låt oss gå vilse,
ifrån allt vi vet.
Låt oss gå vilse,
i varandra, för alltid.
Låt oss gå vilse.
Låt oss gå vilse.
Fortsätt kämpa för allt du känner till,
eller gå vilse i skogen och hitta nya väger.
Snälla, Alice.
Välj.
trots att spegeln skiftar
och att reflektionen är en skugga.
Vi är dem enda som inte kan finna ro.
Vi kan inte hantera det som vi aldrig ger efter för.
Du har inte tid,
jag har inte tid.
Vi dödar bara varandras tid.
Du är hemma,
när jag är borta,
men jag finner inga ord,
när du besvarar mina tankar.
Bäst att vi bryter vårat band,
för mina känslor står mig upp i halsen.
Vi kommer att vara fria.
Men jag kommer alltid vara den som älskar dig.
Vi måste skära bort trådarna,
kapa av hörnen.
Vi måste falla, för att nå ljuset.
Men jag är blind,
efter ljuset jag redan sett i dina ögon
Och mitt i kaoset,
är det fortfarande någonting som glimmar.
Vill du bli min,
och tjäna ett syfte?
Eller vill du följa ledarn,
och vara skadad av perfektion?
Snälla, bli min!
Även om tiden är knapp och itne räcker till.
Jag ska visa dig hur det är,
att vara betydligt mycket mer än bara värdelös.
Mer än statistik,
mer än något bra att bli av med.
Mer än retorik,
Mer än känslor,
mer än tankar.
Undermåliga, ensamma produkter som du och jag,
förtjänar ett syfte.
Låt oss gå vilse,
ifrån allt vi vet.
Låt oss gå vilse,
i varandra, för alltid.
Låt oss gå vilse.
Låt oss gå vilse.
Fortsätt kämpa för allt du känner till,
eller gå vilse i skogen och hitta nya väger.
Snälla, Alice.
Välj.
Bättre fly än illa fäkta?
Om man flyr ifrån något så är det någon annan som kommer sätta villkoren.
Vem är jag att tala om kärlek?
Jag med mina 22 år.
Kan jag ha upplevt mycket?
Jag skulle kunna formulera mig och säga att jag alltid valt trygghet framför frihet, och även om det i mångas ögon kan kännas befängt och naivt så är vi alla olika.
Vem är man egentligen när man står helt själv på egna ben?
Är man samma person som innan?
Är man en bättre eller försämrad kopia?
Är de val man gör dem absolut dem bästa eller behöver man vara två och kompromissa fram en lösning?
Om man väljer att gå sin egen väg, vad händer när vägen tar slut? Står någon där och väntar eller faller du ner i ett bottenlöst hål?
Ganksa retoriska frågor egentligen och jag kräver inga svar, även om nu det faktiskt finns retoriska svar (så hjälper dem ju tyvärr ingen).
Är det något jag lärt mig under mina levnadsår så är det att ta tag i problemen så fort man känner att det behövs.
Att alltid vara ärlig och säga vad man tycker.
Samtidigt som det kankse inte är så värst trevligt att höra vad jag exakt tycker och tänker hela tiden så är det ju faktiskt svårt att missupfatta vad jag säger samt att jag hoppas att man alltid kan räkna med att folk vet vad jag står och alltid får ett ärligt svar. Ibland kan jag vara så snäll att jag faktiskt frågar om dem vill ha ett ärligt svar, eller ett diplomatiskt.
Hur fel det än kan låta så har jag allt träffat en del tjejer under mina år. Intressanta, snygga, snälla, personliga och fullkomligt överenskommande. Men också motsatsen till detta.
Ska försöka komma till någon poäng med detta helt spontana blogginlägg.
Vad jag försöker säga är att jag alltid går och ger efter vad allt som passerar förbi mig.
Allting har ett stort inflytande på mig och allting inspirerar mig.
Det värsta jag vet bland människor som passerar min väg är osäkerhet. Det syns så lätt, bara i kroppspråket.
Det kan vara att man står och rättar til håret när man pratar med någon. Att man tittar ner i backen när man går. Undviker ögonkontakt när man pratar med någon. Listan kan göras lång. Jag tror ni är med på vad jag menar.
För att undvika tristess hos mina läsare ska jag nu avsulta med några kloka ord direkt ifrån hjärtat.
Var bestämd men öppen för kompromisser. Gå din egen väg men låt människor följa dig på vägen. Berätta alltid vad du känner. Gärna varje dag så det sitter inprintat i pannan. Tycker man om någon så är det klart som fan att personen borde få veta det, både på gott och på ont. Om du vet vad du vill, låt människor komma in och hjälpa dig på vägen för chansen är otroligt liten att du kommer klara av det på egen hand.
Om du däremot är osäker på vem du är, vad du vill, vad du känner och vart du ska härnäst så gör du bäst i att vara singel tills du vet, men släpp för allting i världen in dina allra närmsta. Dem kan hjälpa dig att hitta dig själv och vet vem du var innan.
Och som en vis man en gång sa:
Kärleken läker alla sår.
Kärleken övervinner allt.
Ensam är stark, men tillsammans är man oslagbar.
Vem är jag att tala om kärlek?
Jag med mina 22 år.
Kan jag ha upplevt mycket?
Jag skulle kunna formulera mig och säga att jag alltid valt trygghet framför frihet, och även om det i mångas ögon kan kännas befängt och naivt så är vi alla olika.
Vem är man egentligen när man står helt själv på egna ben?
Är man samma person som innan?
Är man en bättre eller försämrad kopia?
Är de val man gör dem absolut dem bästa eller behöver man vara två och kompromissa fram en lösning?
Om man väljer att gå sin egen väg, vad händer när vägen tar slut? Står någon där och väntar eller faller du ner i ett bottenlöst hål?
Ganksa retoriska frågor egentligen och jag kräver inga svar, även om nu det faktiskt finns retoriska svar (så hjälper dem ju tyvärr ingen).
Är det något jag lärt mig under mina levnadsår så är det att ta tag i problemen så fort man känner att det behövs.
Att alltid vara ärlig och säga vad man tycker.
Samtidigt som det kankse inte är så värst trevligt att höra vad jag exakt tycker och tänker hela tiden så är det ju faktiskt svårt att missupfatta vad jag säger samt att jag hoppas att man alltid kan räkna med att folk vet vad jag står och alltid får ett ärligt svar. Ibland kan jag vara så snäll att jag faktiskt frågar om dem vill ha ett ärligt svar, eller ett diplomatiskt.
Hur fel det än kan låta så har jag allt träffat en del tjejer under mina år. Intressanta, snygga, snälla, personliga och fullkomligt överenskommande. Men också motsatsen till detta.
Ska försöka komma till någon poäng med detta helt spontana blogginlägg.
Vad jag försöker säga är att jag alltid går och ger efter vad allt som passerar förbi mig.
Allting har ett stort inflytande på mig och allting inspirerar mig.
Det värsta jag vet bland människor som passerar min väg är osäkerhet. Det syns så lätt, bara i kroppspråket.
Det kan vara att man står och rättar til håret när man pratar med någon. Att man tittar ner i backen när man går. Undviker ögonkontakt när man pratar med någon. Listan kan göras lång. Jag tror ni är med på vad jag menar.
För att undvika tristess hos mina läsare ska jag nu avsulta med några kloka ord direkt ifrån hjärtat.
Var bestämd men öppen för kompromisser. Gå din egen väg men låt människor följa dig på vägen. Berätta alltid vad du känner. Gärna varje dag så det sitter inprintat i pannan. Tycker man om någon så är det klart som fan att personen borde få veta det, både på gott och på ont. Om du vet vad du vill, låt människor komma in och hjälpa dig på vägen för chansen är otroligt liten att du kommer klara av det på egen hand.
Om du däremot är osäker på vem du är, vad du vill, vad du känner och vart du ska härnäst så gör du bäst i att vara singel tills du vet, men släpp för allting i världen in dina allra närmsta. Dem kan hjälpa dig att hitta dig själv och vet vem du var innan.
Och som en vis man en gång sa:
Kärleken läker alla sår.
Kärleken övervinner allt.
Ensam är stark, men tillsammans är man oslagbar.
Bättre Att Dö Stående
Kontrollerar förnimmelser
Ingen tid för kompromisser
Sätt upp en vägg och
jag komemr skrika igenom den
Det är ännu en dag i mitt sorgliga gamla liv
Bortknuffad, jag sprang iväg
Det fanns ingen tid att ta smällen
Jag tyckte inte om agerandet
Jag kände att det var bättre att dö stående
Det är valen vi gör,
som gör oss fria
Bättre att dö stående,
att leva på dina knän
Jag insåg att ett slut,
kan vara början på något
Bättre att omfamna ljuset
än att leva i mörker
Aldrig mer kommer jag leva i en handflata
Jag kommer alltid göra det bästa,
för att försvara min heder
Det är valen vi gör,
som gör oss fria
Bättre att dö stående,
att leva på dina knän
Jag kommer aldrig att leva i en meningslös scen
Kriget är igång men jag vet hur jag ska lyckas
Det är valen vi gör,
som gör oss fria
Bättre att dö stående,
att leva på dina knän
Ingen tid för kompromisser
Sätt upp en vägg och
jag komemr skrika igenom den
Det är ännu en dag i mitt sorgliga gamla liv
Bortknuffad, jag sprang iväg
Det fanns ingen tid att ta smällen
Jag tyckte inte om agerandet
Jag kände att det var bättre att dö stående
Det är valen vi gör,
som gör oss fria
Bättre att dö stående,
att leva på dina knän
Jag insåg att ett slut,
kan vara början på något
Bättre att omfamna ljuset
än att leva i mörker
Aldrig mer kommer jag leva i en handflata
Jag kommer alltid göra det bästa,
för att försvara min heder
Det är valen vi gör,
som gör oss fria
Bättre att dö stående,
att leva på dina knän
Jag kommer aldrig att leva i en meningslös scen
Kriget är igång men jag vet hur jag ska lyckas
Det är valen vi gör,
som gör oss fria
Bättre att dö stående,
att leva på dina knän
