kognition.

Tiden är knappt inne,
men vi försöker så tappert ändå.
Du har väckt mitt största sinne,
och jag hoppas att jag har gjort likaså.

Och det har funkat bra.
Vi lever nog precis som ett par ska.
Det är kyssar och mysiga nätter.
Det är parmiddagar med blombuketter.

Och det känns så förbannat rätt.
Att vakna med dig och din morgoncigarett.
Men det känns så fel.
När det saknas en stor del.

För jag tycker så synd om dig.
Som behöver sitta här, instängd med mig.
Du har ju ingenting här.
Bara hoppet om att du aldrig slutar va kär.

Jag ge dig allt, min vän.
Och då kommer vi aldrig hamna här igen.
Men jag har en bit kvar,
till att bli den som du kallar "The Shining Star".

För det känns som att det enda som finns mellan oss
är 3 vackra ord och vår kärlek förståss,
men med lite tålamod till.
Kommer jag ge dig precis allt som du vill.

Vi lever i en dröm.

Jag ge dig allt, min vän.
Och då kommer vi aldrig hamna här igen.
Men jag har en bit kvar,
till att bli den som du kallar "The Shining Star".

Vi lever i en dröm.