kognition.

Jag ser hur molnen rör sig,
men min blick färgar himlen svart.
Jag känner vinden på mig,
jag har nog suttit här en kvart.

Men hos mig i Hammer Hill, där står tiden alltid still,
men jag vill ju att du kommer hit och färgar världen vit.
För jag är en liten skit som bara klagar med kritk,
och överallt och ingenstans, får jag bara kärlek på distans.
Jag vill ju bara vara, tillsammans med dig, Sara
även om världen är grå, så vill jag du består
i allt jag får och där jag går
Och när jag saltar mina sår.

Jag vågar chansa, men jag vägrar att dansa.
För jag vet vad jag vill och vad jag kan. Jag är ju trots allt man.
Och jag vet att du kanske inte riktigt förstår, hur jag mår,
Man kankse står, men det finns en tid då alla faller, då det känns som man sitter bakom lås, bom och galler.
Då viskar man ditt namn, och bara drömmer om din famn.

Efter en tid av lögn och svek, finns inget välbehag.
dem trånar efter kärlek, var och varannan dag,
men dem känner inte som jag.

Dem lever sina live som en tickande handgranat,
och när dem går fria så går dem i celibat.
Och jag kanske gjorde likaså, och jag låt dig gå.
Jag trodde det var rätt beslut att ta, men bara fram till ida'.

För imorgon när jag vaknar, då är det dig jag saknar.
Jag minns den tid; du var underbar, men jag lämnade dig kvar.
Nu får jag sota, och i lådorna rota,
för att få en glimt av dig igen,
Och från den tid då vi två, var en.