Jag klarar mig utan dig...

Tiden flyger runt omkring,
morgondagen tycks veta någonting.
Den har dagen byter blad,
mot nya resor och en annan stad.

Jag tar mig ut i mörkret,
jag bokar en enkelbiljett,
Utan ljus och utan svar,
en överasskning om jag undrar var,

Jag klarar mig, det ordnar sig.
Jag klarar mig utan dig.

En annan känsla, en annan dimplomati.
ett nytt manus, under ny regi.
Jag har dött varje dag vid min grav,
men jag har rest mig trots att jag gått av.

Förevigt villig att följa mitt sinnesfyllda hopp.
Jag vänder ryggen mot första värsta flopp.
Jag vandrar vidare emot min topp,
armerar fötterna och sätter galopp.

Jag klarar mig, det ordnar sig,
Jag klarar mig utan dig.

Men solen värmer inte här,
den värmer inte bakom denna bärriär.
För jag har helt sonika ändrat håll,
nu ska jag börja om från noll.

Jag måste ta mig till toppen och bli först,
ta mig till dess snö-täckta topp och bli störst.
Men det finns en känsla som inte längre existerar,
jag faller bara ner, likt alla stenar.

Jag klarar mig, det ordnar sig,
Jag klarar mig utan dig.

Men jag faller, likt den tyngstan sten.
och jag har ingen känsel i mina ben.
Och på vägen ner ser jag vart allt gick fel,
och det går upp för mig att jag inte längre är hel.

Men jag klarar mig, det ordnar sig.
Luften och mina lungor blandas.
Jag klarar mig utan dig...
men bara när jag har slutat att andas.

Kommentarer
Postat av: oskar

stycket som börjar med "en annan känsla" är verkligen lysande. :)

2010-12-25 @ 20:19:50
URL: http://vakentimmar.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0