kognition.

Hej, mina vänner
Jag måste få berätta något jag känner.
Det går helt överstyr, jag blir alldeles yr.
Får mig att känns mig som en vampyr.

Som att i motström simma
Kan jag inte sluta rimma.
Det började som en kul grej
Men nu kan jag inte ens skriva hej.
Utan att brista ut i ett "Nej"

Har ni tips på vad jag kan göra?
Utan att säga "att jag borde tuta och köra".

Jag vill vara den stora alfa-hanen,
Inte sitta hemma och komma på egna "alla barnen".
Tänkte att jag skulle bli poet,
och mitt ordförråd är större än din är mamma fet.
Men med bara rim i mitt vokabulär
kan jag inte ens köpa dill utan att också köpa sill, jag hatar sill. Jag svär.

Vad ska jag göra med denna oomväxlande makt.
Jag är ju helt och hållet totally fucked.
Ni ser, där tryckte jag tillochmed in ett annat språk.
Räkna med bråk, om Gunde Svan ännu en gång säger "Det är bare å åk".

Och varje gång jag får besök av en tjej
Tvingas hon smaka på min leverpastej
Sen säger jag artigt att jag heter Roy,
Visst vore det trevligt om vi hade skoj?

Och varje gång jag beger mig ut på stan
Går jag runt och låtsas vara amerikan
Besöker hamburgare restaurangen Burger King
Och låtsas vara någonting

Jag har drabbats av något konstigt rim-vansinne
för varje gång jag skriver, dyker orden upp som något hästminne
och varje gång jag spelar piano
måste jag först spela låten " Oregano".
Det är en låt av Björn Rosenström
det rimmar på exempelvis dröm.

Och varje gång jag får ett trevligt mail
måste jag blanda mig en redig cocktail
sen svarar jag: "Hej. Kul att höra ifrån dig"
Vad fan håller jag på med, det är inte okej.

Så snälla ge mig lite tips på hur jag kan gå vidare
Känner mig som en aptatisk glidare.
Jag vill ju kunna skriva en vanlig bok,
inte vara någon galen rim-tok.

Åh, jag vill kunna skriva vanliga texter,
och lugnt andas ut och börja kolla på Dexter
Det är en serie jag aldrig sett,
jag har inte ens hört seriens vinjett.

Jag fryser fan till is,
av denna udda rim-hybris.
Detta måste få ett slut,
jag står fan inte ut.

Men jag antar att det är en fas,
som jag råkar gå igenom i extas.
Snart kommer säkert vinden vända,
och jag kan långsamt fokusera min dagliga agenda.

Ha det fint och sköt om er,
Jag går att nå i mitt högkvarter.